måndag, 7 augusti, 2017


helt i onödan, men ändå. Och sen satte jag mig på inglasade balkongen med en bok av Lucy Dillon, lånad på biblioteket i dag, jättetjock är den och jag tror att jag kan gissa hur det går. Det är lugnande, precis vad jag behöver. Och det var så lugnande att sitta där i solskenet och känna att jag inte behöver åka till tippen i morgon. Jag vet inte ens var jag har rullen med svarta plastsäckar, om det nu blev några kvar.

Förresten letade jag energiskt efter måttbandet förut, jag har ju levt med detta måttband i tre månader nu. Jag har mätt alla möbler hur många gånger som helst och så mätt på ritningen. Fram och tillbaka. Och till slut hittade jag måttbandet. Jag ska börja mäta tavlor och fundera. Och nu har jag lagt måttbandet bland verktygen.

Annonser

om man säger så. Jag gick in på banken för att försöka få allt klart. Men det är självfallet inte så enkelt. Jag medförde bouppteckning i original, jag har en massa fullmakter för makens räkning och skulle kunna skaffa fler, jag har hans leg, jag sköter allt. Men det är klart att man måste boka en tid och att han måste vara närvarande. Och notera att detta är en enkel bouppteckning, maken är enda arvinge och summan är ganska begränsad när nu alla räkningar (utom uppiffningen av gravstenen) är betalda. Dessutom har man nu börjat med gatuarbetena efter några veckors semester, så det är helt omöjligt att komma med bil till banken. Man måste gå en – för maken – rätt lång sträcka och dessutom på löst grus, som är hans sämsta underlag. Jag blev väldigt trött där.

Och sen hade maken och jag en totalt meningslös diskussion om torktumlaren. Han ansåg att den borde varit konstruerad på ett annat sätt, och jag ansåg att det var ändå inget vi kunde göra åt det. Då tyckte han att jag inte ville lyssna. Helt rätt, det ville jag inte. Jag är sliten nu och har inte särskilt mycket tålamod med sånt.

och ska börja laga mat om tjugo minuter. Allt som går att lösa, har löst sig nu. Jag var på tippen klockan åtta med mina sista (?) svarta säckar, jag ringde kommunen om avlastningen. Jo då, han är så välkommen i morgon eftermiddag. Tackar. Framförhållningen är inte lysande, men ändå. Och maken är duschad. Second hand kom och transporterade efter visst slit iväg allihop. Städkvinnan är kontaktad och nyckel till henne är överlämnad, och jag har överenskommit med hyresvärden hur vi hanterar det hela.

Och sen tog jag en extra tripp till tippen med den sista madrassen. Och stolsdynor är köpta på Ikea, bilen är tankad inför morgondagen och sista pappren om svärmor kom med posten.

Och förmodligen kommer döttrarna med sina barn och fikar i morgon innan maken åker till avlastningen. Kanske tittar Äldste och familjen upp en kort stund också, för dom ska åka och titta på svärfaderns nya traktor.

Jag är mycket lättad så här långt.