söndag, 6 augusti, 2017


här och där med saker som skulle kunna packas upp. Nyss packade jag upp en liten blå låda, det får räcka för dagen. Och jag har buntat ihop tio flyttkartonger och ställt in i förrådet, så det ser mer normalt ut utan dom. Och maken fortsätter jubla över hur trevligt det är och han har i dag också varit ute en vända på balkongen. Varför den är så mycket bättre här vet jag inte riktigt, men det gläder mig iaf.

Jag inser att förmiddagen i morgon blir lite hektisk, men jag har förstås skrivit en liten lista. Och jag tänker på vännen, som berättade att han under stormen Gudrun gick och pratade för sig själv för att inte glömma något viktigt. Så jag pratar på, lite tyst. I går hade jag en stund på eftermiddagen, när jag kände tröttheten bara välla upp, men nu känns det bra.

Dessutom inser jag att jag kommer förmodligen att vänja mig vid det större köket rätt smidigt, för på sätt och vis är det rätt likt det kök jag hade innan vi flyttade hit. Vask, diskbänk och spis i den ordningen, i förra lägenheten var det spis, diskbänk och vask.

Annonser

att sova, tydligen. Men jag gick upp en liten stund efter det att mobilen sagt ifrån. Och det var en avslappnad söndagsmorgon, trots att vi numer har ett badrum. Vi åkte till kyrkan vid sjön och lyckades ta oss både in i och ut ur kyrkan utan att det regnade på oss. Sen hällregnade på hemvägen och slutade 500 m innan vår port, så maken kunde ta sig alldeles torrskodd in i porten.

Och när vi gick in i kyrkan tittade jag på familjen, som gick före oss, och insåg att troligen var en avhållen kvinna död. Så var det. Jag tyckte mycket om henne, vi satt ofta bredvid varann på syföreningsauktioner och sånt, och jag minns hennes uppgivna skratt när hon vann en pianopall, hon hade vunnit en året innan också, och det fanns redan pianopall i deras hem. Vacker sångröst och väldigt rolig, dessutom. Saknad. Jag pratade lite med ena sonen efteråt. Han var en gång på konferens och träffade en älskad vän till maken och mig, som tankfullt hade sagt – ‘ja, där du är i från känner jag bara och så makens namn’ och det var ganska märkligt.

Och har jag plockat bort det allra sista från lägenheten, spolarvätska i dunk. Och jag har satt upp en liten lapp på dörren till tidningsbudet att vi numer bor i dörren till vänster. Det kan fungera.