nästan oavbrutet släpande, så sätter jag mig vid datorn, som fungerar. Vi fick förstås en ny router för att vi flyttade verksamheten fem meter, men Äldste fick igång det nya underverket också. Tacksamhet för det.

Och min tacksamhet för nära och kära som slet så enormt i dag är oändlig. Alla bokhyllor är fyllda, dvs inte dom små som jag ska stoppa pocketböcker i, men de andra åtta. Och porslinsskåpet är fyllt, betydligt mer strukturerat nu. Vi har tandborstar i badrummet och kläder inför morgondagen i klädkammaren. Frukost finns det också. Lampor som lyser i sovrummet och lite varstans. Det ser rätt bra ut. Faktiskt.

Sen är det en annan sak att skafferi, mer porslin, städskåp, mer kläder och enhel del annat återstår. Men i dag orkar jag inte mer, det är bara att inse.

Och maken lade sig och vilade lite före kvällstét och jag bar in den tre av ikonerna och min bönbok och läste vesper med stor tacksamhet.

I morgon är det en ny dag sa hon, Scarlet O’Hara, om jag minns rätt.

Annonser