tisdag, 1 augusti, 2017


är ju ett alldeles eget problem när man flyttar. För man vill ju ha belysning, även om det fortfarande är sommar. Svärsonen är så underbart händig med allt möjligt och kopplade in lampor på alla möjliga ställen. Kristallkronan hamnade, trots makens protester, över vår säng och med dimmer dessutom. Och jag var oändligt imponerad över svärsonen outsinliga tålamod med sondöttrarna (som deltog lite grann i aktiviteterna, deras mormor kom och aktiverade dom på annan plats under större delen av dagen) som stod bredvid när han skulle fixa dimmer och han förklarade pedagogiskt vad han gjorde och hur elektricitet fungerade. Sen borrade han för en ny krok och monterade kökslampan på rätt plats för oss och dessutom fixade han makens (och för all del min) älskade bokhyllebelysning, fast jag hittade inte knappen förrän maken redan lagt sig, men den finns ju där i morgon.

Nu ska jag duscha, det var väldigt varmt större delen av dagen och svetten var påtaglig. Jag var rätt tacksam att jag hade färdiga pajer att ta fram, för det hade varit lite kärvt att laga mat mitt i allt. Och så fikade vi, kaffebryggaren var bland det första jag flyttade.

Så i morgon är det bara att fortsätta.

Annonser

nästan oavbrutet släpande, så sätter jag mig vid datorn, som fungerar. Vi fick förstås en ny router för att vi flyttade verksamheten fem meter, men Äldste fick igång det nya underverket också. Tacksamhet för det.

Och min tacksamhet för nära och kära som slet så enormt i dag är oändlig. Alla bokhyllor är fyllda, dvs inte dom små som jag ska stoppa pocketböcker i, men de andra åtta. Och porslinsskåpet är fyllt, betydligt mer strukturerat nu. Vi har tandborstar i badrummet och kläder inför morgondagen i klädkammaren. Frukost finns det också. Lampor som lyser i sovrummet och lite varstans. Det ser rätt bra ut. Faktiskt.

Sen är det en annan sak att skafferi, mer porslin, städskåp, mer kläder och enhel del annat återstår. Men i dag orkar jag inte mer, det är bara att inse.

Och maken lade sig och vilade lite före kvällstét och jag bar in den tre av ikonerna och min bönbok och läste vesper med stor tacksamhet.

I morgon är det en ny dag sa hon, Scarlet O’Hara, om jag minns rätt.