måndag, 31 juli, 2017


snart, och kan bara hoppas inför morgondagen. Maken tog sig med visst besvär upp sista gången för trappan. Och när han borstat tänderna och jag hjälpt honom med nattskjortan, gick vi – som vanligt – in i sovrummet för att be completoriet tillsammans. Han sätter sig ner och säger – ‘i morgon, är det nåt särskilt som ska hända då?’. Han var helt allvarlig, och då är det att notera att vi talat rätt mycket om det här hela dagen, han har sett hur jag har släpat på grejor, man kommer i princip inte fram här längre för alla lådor och påsar. Ja, man kommer fram till hans fåtölj, men annars är det rätt fullt. Och han vet egentligen att jag hade ett långt samtal med Äldste för planering tidigare i dag och att jag haft sms-kontakt med Tvåan om svärsonens deltagande – han vet allt det där, men plötsligt är det ändå helt borta.

Ah ja, nu låter jag var dag bära sin egen plåga och så går jag ner till frysen och tar ut pajerna, som vi ska livnära oss på i morgon.

Och jag kom f ö på varför det blivit så konstigt med mobilväckningen i morse, jag hade troligen satt på helgväckningen, så det är klart att den inte hörde av sig.

lite dricka lär vi behöva i morgon, så jag handlade här på kvällen. Och sen kunde jag inte riktigt hålla mig, så jag bar ner en låg 60 cm bokhylla och ställde på uteplatsen och likaså den lilla vita byrån, som jag numer har underkläder i. Lådorna står inne på golvet och resten står på uteplatsen. Så jag är ungefär så beredd man kan bli, tror jag. Allt som brukar finnas på skrivbordet ligger nu i en blå plastback, utom datorn och skrivbordslampan. Sen gäller det att studsa upp så tidigt i morgon att maken är påklädd och rask före nio.

Och jag försöker att inte tänka på att om jag hade fått nyckel, så hade jag flyttat allt i köket utom det tunga skåpet redan i kväll.

När jag hade varit nere med skräp – jag rensade det där avloppet på insynsskyddade balkongen i dag, så var lägenhetsdörren öppen och jag hörde vaktmästaren pyssla runt. En lite bisarr upplevelse, jag tittade rakt in i blivande sovrummet, men jag insåg att i morgon är det ändå dags.

det hela, tycker jag allt, ur mitt trånga perspektiv. Jag har haft ett antal kontakter med hyresvärden, och slutklämmen blev att jag får nyckeln vid nio i morgon. Nu ser allt blänkande ut, men det var tydligen detaljer som skulle fixas av vaktmästaren (som använde borr här för en kvart sen) och tydligen börjar inte nyckelutlämnerskan jobba förrän nio. Jag kommer att stå där fem i, kan jag säga. Det hade varit smidigt för mig att få plocka över saker jag själv kan bära redan i kväll, men inget att göra åt.

Jag medger att jag säckade ihop lite när det blev klart med det. Vårt namn står på dörren nu och likaså på brevfacket vid ytterdörren. Och det är klart att jag fattar att för hyresvärden, som i morgon får tillträde till en fastighet för 19 miljoner, så är mitt ynka flyttande inte så intressant.

Jag var helt övertygad om att jag gick upp halv åtta, men tydligen såg jag fel, men lite skumt var det eftersom jag minns att jag stod upp när jag stängde av mobilen, som då inte ringt än. Ja ja, nu är jag uppe iaf och maken är ren och fräsch inför flytten. Och jag kollade förstås och såg att dörren till blivande lägenheten var öppen vid nio och jag hörde hyresvärdsrepresentantens röst också och tänkte att nu, nu snart är det klart. Så nyss skickade jag ett mail och frågade hur det blir med nyckeln. Och surprise (eller inte) så hade det blivit ‘några anmärkningar’, som hon hoppades (!!) att dom skulle rätta till under dagen. Ja, det hoppas jag också. Det skulle betyda mycket för mig, om jag kunde rentav få nyckeln i eftermiddag, då kunde jag t ex låta Algot få ett ordentligt hem och jag kunde hänga upp gardiner och flytta kläder och köksskåp. Men t o m jag härifrån ser att köksfönstret inte var tillfredsställande putsat, om man säger så.