söndag, 30 juli, 2017


för maken att ta sig uppför trappan. Just i kväll blev det lite hektiskt, han är trött och lite spänd inför alltihop och fick inte till det där att han måste stödja på vänsterbenet, det förlamade, annars blir det väldigt spastiskt och då är det svårt att ta sig fram. Men han kom upp, och så småningom skulle han gå ut ur badrummet här uppe och lyckades för första gången sätta kryckan på min högerfot. Jag lyckades dra undan den innan han lade hela tyngden på, annars hade det säkert blivit väldigt tråkigt här. Den komplicerade apparat som fotens ben är, hade nog inte mått bra alls av det. Så jag var tacksam att jag hann reagera. Själv tyckte han snarast att jag skrek till och gjorde honom osäker på vad som hände. Det var inte läge att förklara långsamt och pedagogiskt.

En spännande dag i morgon också, tänker jag.

och åskade rätt kraftigt förut. Och jag sparar dom två återstående hyllorna porslin till i morgon, jag är lite sliten nu, inte minst eftersom man måste sitta på huk, så där som nån sorts vishetslärare, typ.

Vår insynsskyddade balkong, som det så vackert heter i lägenhetsbeskrivningen, har ett avlopp, som ständigt korkar igen vid kraftigt regn. Nerblåsta löv (som jag inte rensat bort  helt och hållet) täpper till, så jag får stå innanför dörren med paraply i ena handen och peta med en bambukäpp med andra, så att vattnet rinner undan. Ännu en fördel med nya lägenheten. Och när det mullrade förut tänkte jag att det kanske var nån sorts slutflytt, men det var nog åskvädret iaf. Och jag har dammsugit den blommiga soffan, som många gäster sovit i. Jag hoppas många fler kommer att göra det.

F ö är böcker underbara att packa, men behöver inte linda saker runt dom. Inser jag nu.

inför hylla fyra i porslinsskåpet. Då har jag inte tagit hylla ett än, för den ser mer lättpackad ut. Jag hittade en flyttlåda till, som får ta hand om hylla fyra f ö. Och man kan säga att det är bra med en rensning här också. Man kan kasta porslin, har jag just bestämt. Fast Äldsta var villig att ta sex glöggmuggar, alltid något. När vi flyttade för tio år sen slängde jag den glögg vi fått när vi gifte oss, så glögg har vi inte varit svåra på. Jag dricker om någon annan värmer och bjuder, men själv låter jag tydligen bli.

Och min mammas vinglas har vi tydligen gått hårt åt. När mamma dog stod alla tolv på diskbänken, när bröderna och jag delade, och yngre bror sa – ‘jo, ta dom du’, och sen lutade han sig bakåt, så att ett kraschade. Nu är det bara sju kvar såg jag.

Och åskan går och mörkret sänker sig och jag tänker att det är inte precis jättebra ljus för slutstädning, för den har ännu inte hänt.

Det är klart att jag inte kunde somna om när maken varit uppe i morse, så efter ett tag gick jag upp och klädde på mig och hämtade tidningen. Söndagstidningsbudet lämnar den i postfacket nere i porten och det går väl också bra. Så jag satt och läste när jag såg att grannarna började pyssla kvart över sju, eller iaf såg jag att dom öppnade sin ytterdörr då. Men man kan fortfarande inte alls säga att det är tömt på saker. Alls.

Men maken och jag åkte till kyrkan vid sjön och träffade rätt många vi såg förra söndagen också.

Nu ska jag snart sätta in potatisen i ugnen och duka. Sen har vi kvar var sin chokladbiskvi också och sen är det dags att börja med porslinspackningen. Jag skaffade mig en överblick och gjorde en lite skiss över vad jag har ställt var, så det ska gå snabbt att ställa tillbaka. Men nog har vi mycket onödigt. Man kanske kan rensa porslin också, om man nu rensar böcker.

För ett tag sen läste jag om en man, som ansåg att man kunde ha hundra ägodelar. Han bor inte här.