över Ikea sammanfaller väl med många andras. Och då har jag ändå bara lyckats ganska väl att sätta ihop algotarna. Men sen skulle jag klippa bort etiketterna i trådkorgarna, tänkte jag. Då var det förstås inte bara en etikett utan en liten påse, som innehöll nån sorts bruksanvisning och så fyra plastbitar av två olika sorter. Tydligen skulle man sätta dom runt två av hörnen på trådkorgarna, mycket oklart vilka hörn och varför. Och den där tecknade beskrivningen gav inte mycket vägledning om vare sig det ena eller det andra. Jag har nu klippt bort alla påsarna, fästade med tre plasttrådar var, och har bestämt mig för att jag struntar i dom så länge. Kanske känner jag senare ett starkt behov av dom. Jag skulle ju kunna åka till Ikea och titta på det utställda exemplaret, men det känns inte lockande alls.

Och min oro är inte alls stillad. Dom unga raska människorna har fortfarande en massa grejor (stora skåp bl a) som står på uteplatsen och, så vitt jag förstår, saker kvar också inne i lägenheten. Och nu har dom ett och ett halvt dygn på sig att rensa bort och flyttstäda.

Och jag konstaterar att mina dagliga rutiner håller mig över vattenytan, morgonens bön som slutar med att jag går ut och börjar grötkoket, under tiden som jag ber för många nära och mer avlägsna, och så mitt på dagen, att ställa sig under Guds ansikte och be den korta bönen mitt på dagen och textstycken ur Bibeln, läsningarna som gör att jag läser Bibeln en gång/år. Vid sextiden på kvällen är det dags att be vesper och jag tänder värmeljuset framför ikonerna och är tacksam. Ibland är jag mycket trött vid dessa tillfällen och jag har splittrade tankar och det är inte alls fråga om att ha starka andliga upplevelser hela tiden. Det är snarast att göra mig medveten om inriktningen i mitt liv, att återknyta kontakten. Ungefär som små barn som leker och som kommer tillbaka och kollar så att den vuxne sitter där och ser.

Annonser