att packa böcker, upptäcker jag nu, när det i princip är gjort. Men porslin! Så fruktansvärt tråkigt. Och så känslan av att om jag slarvar nu, så går detta sönder. Inte för att vi har förfärligt dyrbart porslin, inget Flora Danica alls faktiskt, men så förargligt ändå. Vi har ett litet, rätt gammalt, skåp med glasdörrar och det har bara en hylla, alltså bottenplanet och en hylla. Jag har lyckats röja av bottenplanet nu och är redan trött på det hela. Men jag ska ta resten alldeles snart. Det är inte heller underlättande att det liksom står i slagskugga av vår stora soffa, så man måste stå i soffan för att komma åt. Det ska ändras i den andra lägenheten, jag ska kunna nå allting, det blir väldigt bra.

Och precis när jag hade klagat över bokdammet i går på fb, så la en bekant ut en liten text om sin duktighet att damma familjens böcker. Och det var 20 m och verkade vara en återkommande aktivitet i det hemmet, och många beundrade förstås. Och jag började räkna mina meter och fick det till så där 37 numer. När jag slängt både då för tio år sen och nu också. Jag känner att det inte blir en särskilt vanlig syn här, det där dammandet.

Annonser