är betydlig. På två timmar tömde vi svärmors sista (?) förråd. Det mesta fick åka till tippen, men en del tog Äldste och svärdottern hand om. Vi hade roligt också, rätt som det var sa någon – ‘det är i det här läget som folk hittar den glömda Rembrandten i allt skräpet’ och så lyfte vi upp nästa grej, och minsann – det var en reproduktion av just Rembrandt. Och sen låg det något stort och mycket tungt på en hylla och när jag försiktigt vände på det, så var det en spegel. Vackert facettslipad kant och en ram som en gång i tiden varit enormt praktfull,  svart och guld, jag skulle gissa top of the line på 1880-talet eller så, men numer var ramen rätt kraschad. Vi tittade länge på den och enades om det skulle möjligen finnas någon någonstans som skulle kunna restaurera den till stor kostnad, varefter den skulle vara värd hälften av reparationskostnaden. Ingen av oss har sentimentala associationer till den förstås. Vi tittade på den och jag sa -‘sic transit gloria mundi’ och sen lät vi den gå till tippen. Alldeles säkert har den tillhört svärfars morfar, fastighetsmagnaten, i hans mer framgångsrika tid.

Och när jag kom hem var det nästan lite svårt att ta sig till dörren för allt grannarna håller på att flytta. Jag pratade lite med henne och fick veta att måndag kl 9 har dom slutbesiktning. Lysande.

Nu ska jag packa böcker igen. Nämnde jag att maken ville att jag skulle leta reda på en bok om järnvägar, en som nu ligger fast förpackad i låda C5. Jag tvärvägrade och sade att om en vecka så får du den, men jag plockar inte fram en enda bok av dom jag fått ner i lådor.

Annonser