Och den började bra, efter våra förutsättningar. Maken sov i princip hela natten och när han varit uppe halv åtta, så tog jag mig upp så småningom. Laudes, gröt och så Yngste vid frukostbordet. Så fint. Och han pratade lite om ev planer framåt, så roligt.

Och nu är maken alldeles renskrubbad, han är så tacksam. Och innan frukosten ringde jag till kommunen. Det hade kommit en faktura på avlastningen, inga problem med den, fast det fanns en faktura till i kuvertet och den var på drygt sex tusen och jag fick hicka. Men den avsåg en helt annan person, någon hade tydligen haft problem med det här att lägga rätt papper i rätt kuvert. Jag förstod av kvinnan i växeln att jag inte alls var ensam om mitt ärende. Det är förstås smidigt att bara riva fakturan, men lite osäkert känns det allt. Hur ofta händer sånt här?

Sen ringde jag svärmors hyresbolag, som jag verkligen trodde att jag var av med då den första juni, men jag måste säga att den kvinna jag äntligen fick tala med nu, var precis så nonchalant som vid tidigare kontakter. Och när jag undrar vad vi ska göra nu, så säger hon att dom ‘kan forsla bort det’. Jo tack, men jag vill förstås gärna veta vad ‘det’ är, eftersom jag inte haft en aning om detta förråd. Jaha, fanns det någon tid jag kunde titta på det då? Jo då, ge mig bara en tid så. Så i morgon kl 11 ska jag titta, och jag hörde själv att jag nog lät väldigt kort i tonen, i sht när jag förklarade att jag aldrig hört talats om detta och hon svarar – ‘ja, vi visste inte heller’. Ursäkta mig, men det är ju deras fastighet, inte min. Mina svärföräldrar bodde där, inte jag. Och så frågade hon om jag kunde svärfars personnummer och jag sa, ganska behärskat, att eftersom han dog 2005, så har jag inte längre det i minnet, men hon kunde ändå hitta pappren till slut.

Annonser