söndag, 16 juli, 2017


– just nu, Yngste och flickvännen. Hon är betagande söt, väldigt rar. Så vi får väl hoppas att det blir bra. Tyvärr regnar det och ser rätt tråkigt ut här, men sånt är livet. Och Yngste verkar väldigt glad och avslappnad.

Fast för min del känner jag mig lite trött nu, det är väl rimligt. Jag vaknade till i natt efter en timmes sömn och hade absolut för mig att jag skulle gå upp. Maken sov, för en gångs skull, hela natten. Och sen vaknade jag till vid halv sju, maken sov fortfarande, och då lade jag i en maskin tvätt. Och trots detta vaknande så blev det ändå lite hektiskt till kyrkan. Minuterna försvann snabbt på slutet.

Jag har frusit in det som blev över av pajerna och samtidigt tagit fram det som ska ätas i morgon. Ständigt denna mat.

– om nu inte tåget är försenat, förstås. Men allting är diskat, ny rulle toapapper i badrummet, två köttfärspajer i ugnen, två limpor svalnar – ja, jag tror jag är beredd. Och sopläget är hyfsat under kontroll också, jag gick ner nyss till tunnorna och kunde konstatera att jag hade sex olika sorters sopor. Kära nån.

Och just nu ska jag försöka samla ihop mig själv lite grann, jag har en känsla av att morgondagen – den som själv lär bära sitt bekymmer – kommer att vara rätt detaljrik också. Och på tisdag ska maken och jag ge oss iväg ett par dagar. Jag kan bara hoppas jag får med mig det vi behöver och sen har jag flera dagar med lugn och relativ frid. Och jag slipper laga mat. Bara en sån sak.