– pizziolasåsen står och puttrar. Efter visst trassel, får man säga. Plötsligt vek sig paketet med passerade tomater och rann ut över spisen, men jag skrapade rätt snabbt bort det kladdiga och fortsatte. When the going gets though, the though gets going. Typ.

Och jag vacklar mellan att tycka att jag har det mesta under kontroll och att tänka – ‘det här går aldrig’. Det gäller både maten och flytten iofs. Maken tycker att jag ska ha förtröstan, han tror att jag klarar alltihop. Man kan varenda gång förvånas över hur varm kokande tomatsås blir, dessutom, och så enormt det stänker överallt. Jag kom ihåg att ta på mig förkläde iaf.

Sen ska jag sätta mig och skriva ihop en lista på vad som ytterligare behövs för att femton personer ska bli mätta. Fast Tvåan fixar det som ska ätas till kaffet.

Annonser