– ger ett lite försonande skimmer åt många förfärliga ting. Jag sitter ju och läser om mordet på Gustav III, och kan inte hjälpa att jag blir lite fascinerad av Pechlin. Jag läste sen i wikipedia om hans allmänna liv, och det är nog svårt att hitta en mer sammansatt och intrigant person, även om man letar länge. Fast lite imponerande är han allt, där han sitter i fängsligt förvar, efter mordet. Hans medfängslade pratar och pratar och skriver sida upp och sida ner med bekännelser. Icke Pechlin. Han får fönstren förspikade, han får matransonen nedskuren, han tas ifrån sina pipor och tobaken, han väcks var tionde minut och så uppmanas han bekänna och en själasörjare skickas in och börjar förmana honom att den som står med ena benet på jorden och det andra i evigheten borde betänka allvaret. Då avbryter Pechlin och frågar hur många alnar tyg det kan gå ut till byxor, för den som står så, och själasörjaren inser att det inte blir så mycket av det där. Sen tar han för vana att sätta sig på hinken när bevakningen tar fram sin matsäck och han lägger inte på locket efteråt, så till slut flyttar man dasstunnan till ett annat rum. En mycket egenartad person, lättare att betrakta på rejält avstånd.

Annonser