lördag, 8 juli, 2017


– det är ju inte bara maken som kämpar med trappan, jag springer upp och ner, stup i ett. Det går visserligen väldigt mycket enklare för mig, men jag undrar ändå. Det är väl det som kallas vardagsmotion. Det gäller att jag får till den sen också, kanske. Men jag har ju möjligheten att kunna ta en ordinär promenad, jag har inte fått till det riktigt än. Å andra sidan kommer jag att bära och bära och bära ett tag, så lite vardagsmotion lär jag få framöver.

Jag har inte tagit tag i dom två bokhyllor som återstår att rensa. Jag tittar på dom och tänker att snart så. Sen är det hyllan ovanför sängen också, kanske kan ett par böcker avvaras där också av dom två meterna.

Annars satte jag mig och började läsa en bok om mordet på Gustav III. Jag förvånades över hur många dom inblandade var och hur dom sprang fram och tillbaka hos varann dagarna innan, det är inte lätt att planera dåd med så mycket folk. Inte då heller.

Annonser

– hade jag svårt att somna om, inte förrän ett rejält regnväder började, så slocknade jag. Och sen väckte maken mig när det hade kommit en åskknall, jag missade den, men jag insåg att jag fick lov att ta mig upp till gröten. Och nu skiner solen och maken är lite klippt och väldigt duschad.

Jag kom ihåg, där i allt mitt trampande till maxi, att det ska ätas nånting i dag också, så det blir pasta med champinjoner och skinka och så lite citron och en hopkokad gräddsås med vitlök. En favorit hos oss.

Jag ska sms:a Yngste och önska honom en glad dopdag, jag vet inte så noga hur han firar just det, men för mig var det en glad dag. Visserligen var han inte äldre än tolv dagar, så jag hade börjat undra om han skulle hinna födas före begivenheten, vi hade kommit överens med dopförrättaren om datum redan i mars eller så, och tyckte väl att vi hade marginal.