– och det beror inte på regnet, jag hörde det stilla droppandet ‘som pantertassar’, för att citera Tove Jansson, redan när jag var uppe första gången med maken vid fem. Sen hade jag svårt att somna om, det kan hända ibland att det tar en stund. Nästa gång var det dags för maken att gå till badrummet igen, och iofs väldigt dags för mig att starta min morgon. Men där gick det fel, för maken började säga att det var så besvärligt att ropa på mig, när han behöver komma upp, för jag är irriterad, tyckte han. Och jag vet inte förstås, jag vet bara att jag alltid kommer när han behöver. Och jo, ibland är jag mitt i nånting som jag är rädd att tappa bort detaljer av, om jag går ifrån i mitten, ibland har jag sovit rätt uselt, ibland har jag ont nånstans i den stackars kroppen – så jo, jag är kanske inte solig jämt. Men jag kommer alltid. Jag tycker att det skulle räknas mig till godo. Så den där känslan av att aldrig duga ligger som ett filter mellan mig och dagen här.

Och jag hoppas att Yngste har en bra födelsedag. Kära rara han.

Annonser