– det fanns kyrka i vår närhet. Tacksamhet för det. Och sen åkte vi hem och jag lagade kycklinggryta med vitlök och rosmarin, citron och tomatpuré och vitt vin. Bonus är förstås att det blev flera middagar till frysen också.

Och att det sen blev lite kaotiskt när vi skulle åka till kyrkan, får väl vara som det kan. Det kom en störtskur, just när maken skulle lotsas in i bilen och reklamutdelarna hade lagt tre rejäla packar just i slutet av trappan maken tar sig ut till bilen. Jag försökte övertala honom att ta ett par steg åt vänster för att sen kunna ta tag i min axel och komma nedför trappan lite smidigt. Det gick inte. Han gick ett par mycket små steg åt vänster, och sen klev han bestämt åt höger igen och beordrade mig att flytta på reklamen. Det var inte så enkelt, dels vägde varje packe hyfsat mycket och dels hade banden som höll ihop eländet gått sönder, så det var inte lättflyttat, om man säger så. Och hällregnet pågick. Till slut kom han ändå nedför trappan och in i bilen. Och nu, när vi har ätit, skiner solen vackert. Och jag funderar över det här att den allra senaste tiden har rätt mycket trasslat för maken, han hör sällan vad jag säger första gången, utan jag måste upprepa. Och jag tror inte det beror på själva hörseln, det är hans förmåga att ta in, som trasslar. Jag vet inte om det blir bättre sen, när han inte är lika stressad, jag vet verkligen inte.