söndag, 18 juni, 2017


– det här. Jag skulle önska att det inte gjorde det, att jag bara kunde göra det som måste göras i lugn takt. Och jag försöker andas och tänka efter, så jag inte ska bli sliten, men sliten är jag. Jag kanske inte är så stark, som man borde vara, jag vet inte. Men jag vet att när maken blir lite extra tjatig, tappar bort saker som jag sagt nyss, som jag sagt flera gånger, så blir jag arg och/eller ledsen, och jag vill inte det. Jag vill ha tålamod, jag vill orka det som måste göras.

Och jag har faktiskt ingenstans att vända mig, det är mitt ansvar, jag vet det. Och när jag skriver så, så menar jag verkligen inte att någon gör för lite, jag vet att det finns omtänksamma människor i mitt liv och det är jag tacksam för, men här och nu är det bara jag.

Och om en liten stund sätter jag mig på uteplatsen och tittar på tornseglarna, och jag är tacksam över den vackra, ljusa kvällen, men det är ensamt på flera olika sätt.

Annonser

– troligen – pracka på Äldste ena bokhyllan från Yngstes rum. Känns som en lättnad. Och Äldsta överfölls av en stark längtan efter sängen, som Yngste använt (ja, hans bror också på sin tid), men när hon hoppades att kanske Yngste kunde ta den i bilen, så log både Yngste och jag lite snett. Han hade fullt sjå att få in sina lådor, en säng – även om dem är delbar – var absolut omöjligt.

Och i morgon ska jag köpa fler svarta plastsäckar, av den sorten som har handtag, jag begick misstaget att köpa dom billigare en av rullarna jag gjort av med. Det lär gå åt minst en rulle till. Jag har klädkammaren kvar, och där tittade Yngste snabbt in och sa bara – ‘släng allt som kan vara mitt’. Det låter enkelt, men för säkerhets skull sa han att jag kunde ta bild, om jag blev osäker på nånting. Smidigt.

– tillsammans och sen packade han in dom i bilen, när maken och jag åkte till närmaste kyrkan, och när vi kom hem så hade han kommit iväg. Hoppas allt går bra på hans hemväg också. Här går jag och tittar på tomheten, som han åstadkom. Nå, det finns en del kvar, men sex svarta säckar ska transporteras till tippen och så finns det en del som jag ska förvara här, men väldigt mycket är ordnat.

Och jag funderar på om jag ska gå och köpa lite potatis till middagen eller om jag ska ta den lätta vägen och koka tagliatelle, som finns hemma. Men det regnar inte och jag behöver röra på mig.

På något sätt är den här flytten ännu mer tydlig nu, när Yngste har röjt så mycket. Jag vet inte än vad jag ska göra med hans bokhyllor, kanske skänker jag dom till försäljningen här. Fast det finns en liten, smal hylla som jag kan ha till pocketböcker.