torsdag, 15 juni, 2017


– där i stolen framför tv:n. Jag var inte riktigt beredd på att jag skulle stensomna där jag satt just i dag, så jag blev riktigt förvirrad, när jag vaknade igen. Antagligen slog det till, det undermedvetna tyckte nog att jag tjatade för mycket (både här) och inte minst på mig själv om det här med möblerandet. En del människor gillar att möblera om, det gör inte jag. Jag vill ha det smidigt och trevligt och sen är det bra, sen kan jag vänja mig, så där så man kan gå upp i mörkret utan att oväntat slå tårna i nånting. Och jag blev lite förvirrad av verkligheten senast jag var inne i lägenheten, för jag hade måttband med mig och kunde snabbt konstatera, att vår blommiga soffa inte kommer att kunna stå där jag hade tänkt. Men jag löser det.

Och sen är det ju det här med min farfars skrivbord, jag måste tömma det. Det är ju inte heller så att vårt andra skrivbord, det som ska behållas, är tomt. Kanske kan jag ta tag i det där nästa vecka.

– maken, när jag kom hem från tippen och sa att jag skulle gå ner till bilen och ta bort fingeravtryck. Nu är jag ganska obekymrad med bilen, rent allmänt sett, men just det här krävde åtgärder. Enligt mig då. När jag skulle lasta in den där kladdiga portföljen, som jag klagade över i förra stycket, så hängde den liksom upp sig och jag fick peta lite extra och hur det nu var, så blev det brunkladdiga fingeravtryck bredvid vänster bakdörr. Det såg ut som nånting Abby Sciuto hade jublat över. Och tanken att om jag inte gjorde något rätt snabbt, så skulle dom liksom för evigt bränna fast i den vita lacken, nej, det ville jag faktiskt inte. Och nu ser det prydligt ut igen.

Och jag är väldigt nöjd med att plaststolarna, portföljen och fyra svarta säckar är borta. Det var fem från början, men den ena var det så lite i att jag tömde över den i en av dom mer fyllda. Och har man inte bekymmer, så skaffar man sig. Jag har nån sorts grundläggande tidsplan i mitt kaos, och då tänkte jag att eftersom vi inte är här v 29 så skulle jag packa åtminstone en bokhylla innan vi åker i väg, bara så jag vet att jag börjat. Men Yngste har utlovat att ta hit flickvännen ffg där runt 16 – 17 juli och jag vill ju att hon ska få ett hyfsat intryck av oss. Who am I kiddin’? Ah, det löser sig väl.

– fortfarande runt här. Och jag plockar och plockar. I dag ringde Äldste alldeles i slutet av vår frukost, han hade inget bredband och undrade om vi hade. Tanken på att ringa felsökningen piggade inte upp honom särskilt, det var – lyckligtvis – roligare att prata en stund med mor. Och vi hinner avhandla det mesta, vägnätets underliga öden, kommunvaldas obegripliga tankar (närmast ansvarige för omsorgen i kommunen, som i tidningen hade konstaterat att det är kostnader förknippade med äldrevården, jomenvisst – trodde han att den skulle gå med vinst?), Mays obegripliga feltramp, nordirländska frågan, barnomsorgen i kommunen och diverse annat.

Och under tiden traskar jag runt och rensar, möjligen blir det tippen i eftermiddag, jag kom ihåg att bära ner dom två utestolar, som vi aldrig använt här. Och i går öppnade jag makens portfölj, den han hade i jobbet försedd med hans namn, lädret har inte mått bra av tidens tand – eller hur man säger – det har blivit alldeles kladdigt och ser inte ut att må bra, trots att det på sin tid var en dyr väska. Hur som, jag har inte kunnat förmå mig till att slänga den förut, grejor maken använde sista veckan han var frisk har legat där sen dess, men nu plockade jag upp det som fanns, och sorterade det som ska slängas där också.