– känns det ungefär som att bo i ett grustag här. Jag vet, för min pappa hade just ett grustag. Den där vägombyggnaden på ena sidan och så en ombyggnad av järnvägsviadukten på andra är ganska ljudligt. Men det finns optimistiska skyltar överallt, som förklarar att det kommer att bli så fint. Hoppet finns kanske, men just nu är det rätt jobbigt.

Och inomhus sliter jag vidare. Jag slänger i dom svarta plastsäckarna, möjligen blir det tippen i morgon, det finns gränser för hur många säckar jag vill ha stående på golvet. Och jag högg tag i en tidskriftssamlare med en massa brev, som jag var beredd att slänga, men så begick jag misstaget att titta på ett par av breven, det var människor som hörde av sig när maken blev sjuk. Jag ställde in den i hyllan.

Men annars cyklade jag och köpte blommor. Den där randiga sortens petunior, som jag föredrar, dom stod längst ner, längst bort bland hyllorna. Så nu så kan det bli plantering, i kväll eller i morgon.

Annonser