– har förstås många olika vinklar. Jag är faktiskt tacksam över att rensa undan, saker som inte behövs, saker som livet fungerar lika bra utan. Så tänker jag. Men det hindrar inte att det också finns det som känns mycket besynnerligt. Jag letade i går efter en artikel, som en god vän skrev för åtskilliga år sen, jag hittade den och den var ännu bättre än jag mindes. Men samtidigt hittade jag ett par stycken jag själv skrivit. Det första började jag läsa utan att ens komma ihåg att det var jag, jag hamnade i slutet och tyckte det var bra och bekant på något sätt. Jo, när jag vände sidan bakåt, så. Och sen hittade jag ett annat stycke, bra det också. Och jo då, jag vet att ‘man’ inte ska säga så, om det man gjort själv, men det här var så länge sen, ett annat liv. Jag skriver min dagbok här, det går bra, men jag skriver nästan inte alls annars längre. Det är inte så att jag har valt det förhållningssättet, det påstås ju ibland att vi väljer hur vi förhåller oss till kriser, men jag är inte säker på det.

Kanske var det lika bra, att det blev som det blev. Ingen saknar just min röst.

Annonser