lite, det regnar ute. Bra, gissar jag. Det är en tjock deckare av Reginald Hill, jag lånade en annan förra gången. Den var försedd med ett energiskt förord av översättaren, som beskrev sina mödor med Yorkshire-dialekten och engelskans sätt att uttrycka sig när man talar med överordnade och så. Men jag trodde att det var den första boken i en serie, det var inte helt rätt när jag kollade wikipedia i dag, troligen var det förlagets tidsschema och inte författarens. Och det visade sig att den mångordige översättaren tydligen bara översatt en enda, tio – femton är översatta av damen, som gjort den jag läser nu, och hon har löst det hela på ett alldeles annorlunda vis. Men Dalziel är fortfarande briljant, tjock och respektlös mot hela sin omgivning.

Och i kväll ska jag inte missa Barnmorskan i East End, förra veckans avsnitt såg jag på play.

Annonser