– nu är det klart med lägenheten. Fast det är självklart inte så att det gick smidigt. Jag gick bort i god tid. Och väntade. Och väntade. Och väntade. Efter drygt tjugo minuter ringde jag bolaget, men det var förstås telefonsvarare, där angav man iaf att man hade öppettid onsdag till fyra och att man kunde maila på adress, som angavs. Så jag mailade och inget hände. Då gick jag bort till kontoret och kvinnan bakom disken där sa bara att hon trodde att det hade kunnat ske när som helst under dagen och utan att nån skulle vara med. Och jag morrade mycket tydligt och sa att det gällde förbesiktningen och inte slutbesiktningen. Nä hä, sa hon, men han fick nåt akut. Jasså du, sa jag, och lät inte entusiastisk. Jag menar, dom har ju uppenbarligen haft mitt mobilnummer som lämnats ut till folk stup i ett. Men jag lämnade alla nycklar och gick bort och väntade på den akute, som kom väldigt snabbt, och till skillnad från kollegan bakom disken bad han om ursäkt att det blivit fel. Så nu är allt verkligen över. Aldrig mer att jag går dit.

Och jag gick och köpte var sin budapestbakelse till maken och mig. Proseccon får vänta till en annan dag.

Annonser