– iaf. Och hon lät lite road över att jag inte hade varit helt säker på att dom skulle klara städningen på onsdagen, vad vet jag, men jag vill hellre ha lite marginal. Så i morgon är det jag som rasslar upp för att ge henne nyckeln vid halv åtta, inte alls den tid jag vanligen ser social ut, men självklart den här gången.

Och annat som trasslade under dagen: vattenkokaren. När det där receptkartoteket ramlade slog det på vattenkokaren, som inte hade vatten i sig, och det tog en kort – men dock – stund innan jag såg det, mitt i allt. Och när jag skulle koka tevatten förut, så ville inte vattenkokaren alls. Och lätt muttrande satte jag på en kastrull i stället, och tänkte att jag får väl köpa en ny då. Men jag fyllde på mer vatten och tryckte på knappen igen, och gick den igång. Så jag hoppas på en långt och lyckligt fortsatt liv tillsammans.

Annonser