– under vänster trampdyna. Bekant smärta s a s, så jag satte mig under en stark lampa och tittade noggrant, jo så klart, det var ett blont hårstrå (makens troligast) som borrat sig in. Det händer då och då. Maken tror inte på det där att man kan få in hårstrån i fötterna, det har aldrig hänt honom, bevars. Det gör oväntat ont.

Och så har jag pratat med Äldste en stund, rara han. Och han berättade om lilla hunden, som till sin lycka hade sett – och känt doften förmodligen av – tre harar i går, harar är ju liksom hennes liv, eller åtminstone hennes genetiska arv. Får man hoppas. Men just så här års är det bara att låta dom passera.

Och för tillfället läser jag tre böcker parallellt, men det beror mest på att två av dom är lite deprimerande. Jag förstås inte riktigt hur jag tänkte där.

Annonser