– åtminstone är det meningen. Jag vet ju att det tar en kvart att bädda nya lakan i sängen, solen skiner och det är helt okomplicerat att skaka allting på balkongen. Och jag sitter fortfarande mitt i känslan att det ändå gick, vi fick ut allting ur lägenheten. Äldsta skickar bilder på en del av sakerna vi lade i hennes lådor och frågar om saker vi inte vet, varken jag eller maken. Och hela deras ganska stora matsalsbord är täckt med prylar.

Och om tre veckor kommer Yngste tillbaka igen för att samla ihop grejor ur sitt rum, dvs där han bodde när vi flyttade hit. Han kastade en snabb blick runt omkring sig i förrgår, och sa att han trodde han hade koll. Jo jo, man kan tro det innan man börjat, tänker jag.

Annonser