– Äldste hörde den när han satt i relativt lä och drack en tidig kopp kaffe bredvid svärmors födelsehem. Andra fåglar hördes bättre, men östergöken var där, i år också. Och sonen satte blommor på farmors grav. Det är så många minnen som blir så tydliga. I går när jag röjde hittade jag f ö makens älskade mormors handväska, den hon hade när det skulle vara något mer festligt, en ganska stor platt väska, svart var den förstås. Och jag öppnade den, i ett fack låg lite papper, ett urklipp om vad marxisterna inte får veta (hon var mycket politiskt engagerad i centerpartiet), ett bibelord tryckt på rejäl kartong (Jag är världens ljus, med en bön efter), ett kort av Frans och Ida i Långhult med en massa kor och gäss och så ett kort på maken, hans studentkort. Och det var en så bra sammanfattning av hennes liv och engagemang.

Och alldeles nyss kände jag en sån där hastig brännande smärta i huvudet, ett tecken på att det måste sittas still lite i dag. Och att inte engagera sig i det omöjliga, jag tänker förstås på D L Sayers – ‘a man who can reason like that, can’t reason at all’. Nej, en del får man lämna.

Jag köpte varmrökt lax och romsås till dagens middag.