– det som är fint, det känns så viktigt. Och där i lördags, när vi slet i dammet och minnena, skratt och skämt och en och annan klump i halsen, det var det. Men känslan när vi efter maten gick bort till lägenheten igen och solen sken, buskarna börjar grönska, vitsippor i mängd i häcken vi passerade. Och man kunde gå i bara t-shirt. Det var så fint.

Att det sen i dag är tio grader kallare är förstås lite trist, men inte helt oväntat. Det kommer väl mer värme sen, hoppas jag. Och Äldste ringde ett kort samtal, han kommer förbi på onsdag och hämtar ett par lådor, såna där som ska delas upp under sommaren. Han hade tagit ur fodret ur jackan och det var lite tidigt, det tyckte han allt när vinden skar genom märg och ben. Och han hade sorterat lite papper i skrivbordet han övertog och hittat en del om svärfars morfar, han som startade graven svärföräldrarna nu vilar i. Han var bonde av det rejälare formatet i trakten, och det är en välbekant historia i släkten när den då så berömda sångerskan Christina Nilsson skickade ett telegram till honom. Hon skulle komma på besök och det var alldeles efter tragedin, när människor trampats ihjäl i Stockholm för hennes skull, och hon önskade hämtas av svarta hästar vid tåget. Det gäller att sörja med stil.

Annonser