som är det bestående minnet av dagen, trots allt. Det är allt detta som var ramen runt farmors liv. Många saker, många bilder. Och sorgebrevsinbjudan till hennes mormors begravning, då för länge sen. Den ägde rum på söndagen, kl 11, med inbjudan till sorgehuset 07.30. Man var omsorgsfull, kantänka.

Dom manglade dukarna, glänsande linne, som hon ofta och gärna använde. Handdukar, som inte var använda alls och så dom nötta, namnade. Och barnen tog var sitt av det vackra bröllopskortet på svärföräldrarna. Och jag har lovat att tömma köksskåpen till nästa lördag. Alla glas. Och så flaskan prosecco, som stod i skafferiet, som hon tänkt sig att vi skulle haft då vid kaffet hos henne lördagen den åttonde april.

Jag ska allt rensa en hel del hos oss innan vi flyttar.

Ett liv som upplöses i alla dessa minnen.

Annonser