lördag, 6 maj, 2017


som är det bestående minnet av dagen, trots allt. Det är allt detta som var ramen runt farmors liv. Många saker, många bilder. Och sorgebrevsinbjudan till hennes mormors begravning, då för länge sen. Den ägde rum på söndagen, kl 11, med inbjudan till sorgehuset 07.30. Man var omsorgsfull, kantänka.

Dom manglade dukarna, glänsande linne, som hon ofta och gärna använde. Handdukar, som inte var använda alls och så dom nötta, namnade. Och barnen tog var sitt av det vackra bröllopskortet på svärföräldrarna. Och jag har lovat att tömma köksskåpen till nästa lördag. Alla glas. Och så flaskan prosecco, som stod i skafferiet, som hon tänkt sig att vi skulle haft då vid kaffet hos henne lördagen den åttonde april.

Jag ska allt rensa en hel del hos oss innan vi flyttar.

Ett liv som upplöses i alla dessa minnen.

Annonser

– men annars har det varit en bra dag. Mina barn och ingifta är alldeles otroliga. Äldste och svärsonen lastade en kärra till tippen, väldigt full var den, och dom körde dit tjugo minuter före stängningsdags. Sen åt vi den färdiga köttfärssåsen och Tvåan hade bakat nån underbar sorts bakverk till kaffet. Och sen var det dags igen.

Och mellan varven stod vi och drog historier om det vi hittade, vi skrattade mycket. Och då och då, när det var nånting som vi verkligen inte kunde bestämma oss om, så sa vi glatt – ‘men det vill nog Äldsta ha’. Är man inte där, får man skylla sig själv.

Men eftersom tippen självklart stänger tidigt, ett, på lördagar, så blir det en del körande för mig i veckan och sen gör vi ett slutryck (?) nästa lördag. Och jag tänker på dom stackars barnen som nu åkte i väg med fulla kärror, som dom måste lasta av hemma hos sig.