– är konstig. Dels går det så fort och sen går den inte alls. Jag försöker bara hålla koll på det som måste göras närmast. Just i dag har jag inget mer på listan s a s, det gäller bara att hålla maken i styrfart, vilket kan vara nog så speciellt. Han tänker en del på begravningen, självklart, och då tänker han först på vad han skulle gjort om han varit frisk. Han planerar och sen kommer han på att det går nog inte. Det gäller att hänga med i svängarna då. Sen har vi haft en diskussion om hur vi ska göra med kyrkogården, svärmors grav ligger ganska nära södra dörren där det finns en ramp. Den enklaste lösningen är möjligen att ta med den hopfällbara rullstolen, som vi har här hemma, även om maken ogillar den djupt. Lite beror det på vädret också. Allt är lättare om det inte regnar. Sen är det förstås så att nästan allt tar rätt lång tid för honom och han tar mycket plats när han går. Ja ja, alla som kommer vet ju hur han har det, tänker jag. Samtidigt vet jag att folk är som dom är.

Annonser