viktiga saker nu. Det är så många detaljer som beror på mig. Och jag märker att jag sitter och håller andan. Nu har jag iaf kommit ihåg att tvätta håret både på maken och mig själv, ja, en liten detalj i det större sammanhanget, men ändå. Det är så mycket som behöver göras. Jag måste hålla ihop mig. Och jag har betalat räkningar i dag. Jag gjorde något fel, så jag fick logga in flera gånger, men till slut gick det. Jag vet inte vad jag gjorde för fel, men jag antar att det var stressrelaterat.
Och jo tack, jag klarar det här. Troligen. Och mina barn och ingifta kommer att göra det dom kan, men jag vill ju inte att dom ska behöva slita för mycket. Det är en svår balansgång. Samtidigt vet jag att andra människor måste gå igenom så mycket mer, ständigt. Men man kan inte jämföra. Rätt ofta säger jag att maken kämpar ett maraton varenda dag, det gör inte jag. Men min kamp pågår också, lågintensivt, varje dag. Och det sliter.

Annonser