– inte fundera över vad som kan gå fel, vi kan möjligen göra annorlunda, inte fel. Vad är det som är huvudsaken här? Ur mitt perspektiv är det egentligen att vi ska överlämna svärmor i Guds barmhärtiga händer, i kyrkan hon är döpt och konfirmerad, där hon (faktiskt på en begravning) såg svärfar första gången, där hennes far begravdes, där hon gifte sig, där hennes mor och bror begravdes och där två barnbarnsbarn döptes rätt nyss, en trygg plats för henne, välbekant för oss också. Och sen ska vi äta tillsammans med familjen och med människor som höll av henne, i huset där hon för länge sen gick i skolan, där hennes mor också gick i skolan, hon som brukade berätta om första gången hon såg en bil just där. Läraren försökte få barnen att inte titta genom fönstren, rätt hopplös uppgift, för det var en sensation.

Och så får vi ta det därifrån.

Och nyss sjöng maken och jag Påskens aftonbön. Det är märkligt så lätt och vacker hans röst blir där.

Annonser