– det var väldigt nära totalt insomnande nyss. Det tar på krafterna att fira Påsk.

Och det fortsätter att droppa från taken, snart är nästan all snö borta. Så onödigt. Påskliljorna vid stationen såg rätt sorgliga ut när vi åkte förbi, men antagligen reser dom sig igen.

Och jag kom att tänka på den lilla historien Bästa Grannen berättade när jag var där häromdagen. Hon hade en hjärtinfarkt för ett par år sen och blev kompetent ballongsprängd och allting, men nu hade hon för ett tag sen fått väldigt ont och tyckte att det liknade infarkten. Hon hade ringt dottern, för hon lyckades inte få till 112, och dottern ringde ambulansen. Den kom väldigt snabbt och dom kastade sig uppför trappan och då kände hon sig redan lite bättre, dom frågade om hon själv kunde gå nerför trappan till ambulansen, så skulle dom kolla ekg och så. Jo då, hon tog sig ner och blev hjälpt in i ambulansen. Då skrek någon högt och mycket från deras soprum, alldeles bredvid, och ambulanspersonalen kastade sig in där, och då låg där en relativt ung kvinna som stigit fel och lyckats bryta benet på tre ställen (visade det sig efteråt) och stackars ambulanspersonalen stod då plötsligt med två fall. Dom frågade BG om hon möjligen kunde ta sig uppför trappan igen och vänta på nästa ambulans, men som dom sa ‘vi lämnar inte dig, men vi måste ta det här också’. Jo då, nästa ambulans kom också och kunde undersöka BG och den första ambulansen åkte iväg med benbrottet. Och BG hade förmodligen gallsten, visade det sig senare. Och det märkliga var faktiskt att det fanns två ambulanser inom räckhåll.

Annonser