– och vi har firat rejält. Vi tog oss i ett lätt snöfall till midnattsmässan, maken satt kvar inne i kyrkan när vi andra började ute i mörkret. Och så gick vi in med våra små ljus och såg ljuset vinna över mörkret. En dryg timme senare åkte vi hem och minsann – vi såg två kaniner leka på bussplanen utanför vårt hus.

Och jag hjälpte maken till sängs och hängde sen upp ikonerna igen, fönster mot himmelen.

Så vaknade vi igen, och maken hade bestämt oss för att åka till den närmaste kyrkan, strålande solsken var det. Och allra tidigast i morse såg det ut som ett julkort, nu har det mesta smält bort. Och vi var tacksamma att kunna komma iväg tillsammans.

Fast mitt i grötkokandet ringde Äldste. Han hade tittat på papper, närmare bestämt en faktura, och ville bara försäkra sig att jag inte skulle betala den. Det var nämligen fel, den som skulle ha hand om pappren och siffrorna hade rört ihop det hela, och det är klart – vad vet jag, men för mig är sju tusen kronor också pengar, om man säger så.

Annonser