– förstås. Stilla Veckans koncentration har fungerat lite annorlunda mot andra år här, det medges. Men nu är det dags att gå in i det stora dramat igen. Maken är fokuserad. I morgon går vi i kvällsmässa, det utlovas cellospel rentav, cello råkar för mig vara himmelsk musik. Och så är det avklädandet av altaret efter Mässan, och sen åker vi hem. Och Långfredagen är det kyrka kl 10 hos oss, och jag gissar att maken ägnar eftermiddagen åt Johannespassionen medan jag tittar på Passion of the Christ. Lördagen vilar maken så mycket som möjligt och så är det midnattsmässa, även om vi i princip är färdiga vid midnatt, gissar jag. Sen känner maken efter om orken räcker för Högmässa på Påskdagen för hans del.

I hans situation gäller det att disponera loppet s a s, för han vill så gärna.

Och jag ska också ta det lugnt, inga middagsgäster är inplanerade. Fast jag måste köpa lite extra mjölk i morgon, jag tror att allt annat räcker för mig och maken.