Vi sitter förstås framför tv:n nu och datorn. Och jag sms:ade Yngste, han var på jobbet. Och svärsonen, som i vanliga fall befinner sig rätt nära händelsernas centrum, sitter nu i bilen på väg till oss. Det är surrealistiskt alltihop.

Och samtidigt pågår det vanliga. Limporna ser alldeles perfekta ut. Geléet blev inte helt perfekt, men det får gå ändå. Om man betänker omvärlden, så är det knappast en katastrof.

Och jag undrar hur det kommer att fungera med Yngstes hemresa med tåg.

Annonser