är avklarat. Pastorn kom och gick och sen vilade maken och vi åt ärtsoppa. Sen lastade jag in tre svarta plastsäckar skräp i bilen, köpte lagom antal penséer för gravplantering, körde förbi soptippen och sen till kyrkogården. Tre penséer i krukan på svärföräldragraven, sex på makens mormors och fem på morbroderns. Och jag vattnade och tog bilder till makens fromma, för han ansåg häromsistens att han inte sett gravarna, fast jag vet att han gjort det, men jag anpassar mig. Och Äldste hade erbjudit fika, men jag avstod från den extra utflykten och åkte hem via järnaffären där jag köpte en ny våg. Jag funderade en kort stund på om jag skulle köpa en med Mimmi Pigg på, men sen blev det en enkel rostfri. Det finns gränser för hur rolig man är.

Nu har maken fått medicin och friden lägrar sig en stund. Sen ska jag krypa runt på golvet och titta lite i böckerna, som ligger utströdda. En avkoppling att göra det vanliga.

Och det hände i morse att jag hann att tänka på min födelsedag, som råkar vara nästa vecka, att vi får be svärmor komma och äta middag. Nej, visst nej. Vanans makt.

Annonser