har sina särskilda kodord eller självklara uttryck. När jag sa till maken att morbrodern sagt det där om sädesärlan, log maken och sa – självklart – ‘kanske gal göken tionde maj också’. Och jag sms:ade Äldste att vi tittat på taken och att vi sett ärlan, och han svarade – lika självklart – ‘kanske gal göken tionde maj också’. För svärmor sa alltid – ‘ja, jag är född tionde maj och far hörde göken då’. Hennes älskade far, som dog i bukhinneinflammation när hon var fjorton. Det fanns inte antibiotika då.

Och maken fick ett brev från sin ena kusin i dag och han berättade om sin stora tacksamhet över det svärmor gjorde för hans mor, den ett år äldre systern, inte minst i slutet av hennes liv, när demensen smög sig på. Svärmor tog hand om henne, badade henne och friserade henne och pratade om deras barndom. Kärlek. Och till historien hör också att när svärfar fyllt nittio orkade han inte riktigt längre och svärmor vårdade honom hemma, tills hon nästan gick under, för han ville stanna hemma. Till slut blev det ohållbart och han kom till ett boende. Hon gick dit varje dag och gjorde allt hon kunde. Dessförinnan hade hon dagligen besökt sin sjuka mor, varje dag under de sista ett och ett halvt åren. Och det senaste året har hon besökt lillebror. Det ingår också i bilden av denna energiska kvinna. I slutet av veckan innan hon dog när hon pratade med maken det dagliga samtalet, så sa hon för första och enda gången, att hon kände sig lite trött. Då hade hon promenerat till brodern och sen ner till centrala samhället för att handla.

Sorg och saknad. Alla dessa år tillsammans.

Och i morgon ska jag laga maten till lördag och frysa in. Men mörkringlor blir det inte.

Annonser