Maken hade som vanligt försökt ringa sin mamma varje dag på boendet, men hade inte fått svar. Det har ju varit trassel med telefonen, så han avvaktade tills jag kom hem. Och jag cyklade dit. Tidningen satt kvar i brevlådan. Tidningar låg innanför dörren. Svärmor var död på sovrumsgolvet. Alldeles klart så. Jag ringde sos och dom svarade snabbt, och kom med en massa tips enligt sin frågelista, inte alls anpassat efter den situation jag stod i, men jag förstår, det var ok. Fast när dom uppmanade mig att börja med hjärt-lungräddning, så sa jag att det var nog sent. Och sen kom ambulansen och räddningstjänsten och plötsligt var lägenheten fylld av grönklädda människor i reflexvästar. Jag satte mig i köket och en ambulansmänniska hällde upp ett glas vatten till mig, som jag drack med skakande händer.

Sen kom läkaren och skrev intyg och jag ringde begravningsentreprenören, som kom och hämtade henne en timme senare. Då hade jag hunnit hem och ge maken (och mig själv) en kopp té och en macka. Sen kom Äldste samtidigt med begravningsentreprenören bort till farmor.

Nu tar vi oss framåt så gott vi kan.

En god bråd död, hon har inte plågats, troligen en massiv hjärtinfarkt. Må hon vila i frid.

Annonser