– konstaterade maken. Härligt. Och jag njuter fortfarande av att uteplatsen är så väldigt prydlig och vårlik nu. Eftersom sommartiden är över oss på söndag, så känns det lite osäkert att ställa om tajmrarna till fönsterlamporna, jag avvaktar lite.

Jag traskar runt och hanterar detaljer. I går tvättade jag den röda älskade vinterjackan. Den är inte riktigt torr än, eller det är den kanske, men det brukar ta tid. Och sen såg jag att en silverkedja, som tillhör maken, låg och hade blivit alldeles mörkbrunt oxiderad. Men efter en stund med folie och bakpulver så ser den nästan alldeles ny ut. Rena trolleriet.

Och sen grep jag mig an spishällen, så nu blänker den också. Det är något med vårljuset som driver fram aktivitet. Och dessutom var det en kvinna från fastighetsbolaget som sopade undan det vassa gruset från svalgången. Det har följt med en och annan med makens sandaler, så jag är tacksam att det är borta nu.

Och när jag hade läst vesper tittade jag ut genom fönstret och såg att ett tåg just kommit söderifrån, och minsann – jag såg Äldste gå på perrongen och nedför trappan sen och över planen nedanför mitt fönster. Jag gissar att han hade parkerat bilen på den övre parkeringen här, han hade nog bråttom hem till familjen, men det var så roligt att se honom på avstånd också.

Annonser