och jag är inte sams. När jag gick iväg för att köpa penséer, så stod det en granne där med öppen vindsdörr, och jag sa – ‘att du har lyckats få upp den?’ och han svarade förstås att man fick vara lite försiktig. Jo tack, jag försökte sen när jag kom hem, för jag hade en stor papperskasse i förrådet, som jag skulle slänga ljungen i komposten i, tänkte jag. Och inte fick jag upp låset, jag försökte och försökte. Sen gick jag in och så försökte jag igen, med samma usla resultat. Men nu skulle jag slänga mer skräp, och när jag kom ut på svalgången, så stod det en kvinna med öppen vindsdörr och jag gastade på henne, så jag fick gå upp och hämta min kasse, så nu är allt slängt och sopat och ordnat. Och jag har oljat in det lilla bordet jag har ute också. Det är mycket möjligt att det blir kallare om ett par dagar, men nu har jag iaf gjort klart. Det är fint med ett så tydligt resultat av ens möda.

Annars brukar jag köpa en speciell kola, lakrits och viol, när jag köper plantor. Det hör liksom till. Men nu tittade jag bara lite längtande på den. Jag provade sommarlångbyxorna igår, och jo, jag kan visst ha dom, men det är helt enkelt så att höstens alla pepparkakor tar plats i onödan.

Annonser