– så här långt. Solen skiner visserligen, men fb uppmanar mig att håla mig torr, för det ska regna här i dag.

Och jag vaknade och gick upp. När jag är halvklädd ropar maken. Jag går tillbaka in i sovrummet, då sitter han på sängkanten och undrar hur han ska göra nu. Han har ingen aning om att jag alltid, alltid hämtar honom när de är frukost. Han vet inte vad klockan är, så han antar att det är frukost nu. Nej, det är inte det förrän jag kommer in och hjälper honom på med kalsonger, strumpor och skor. Och där var vi inte än. Att jag har gått upp först och gjort frukost i årtionden hade han ingen aning om, han försökte hävda att vi brukar gå upp samtidigt. Men han lade sig igen och vi kunde göra omstart.

När jag sen står där i grötkokandet ringde telefonen. Jag svarade så snabbt som möjligt (nattetid står en telefon bredvid makens huvud, så det är störande för honom om det ringer innan han hunnit upp) och säger mitt namn. En äldre herre gastar – ‘vem är det?’ och jag upprepar, lite högre. Han svarar – ‘har jag ringt fel?’ och jag svarar i min tur att det beror förstås på om vi känner varann. Då gastar han rätt högt – ‘jag har ringt fel’. Ja. Och sen när jag tittade efter så var det en åldrig man i närheten av Äldste.

Och lokaltidningen skriver att kommunen behöver spara med pengar inom socialnämnden, och har för avsikt att lägga ner ett äldreboende till. Jomenvisst. Det är djupt sorgligt för dom som bor där, förstås, men jag ser att det kommer att spilla över i vår tillvaro på ett icke positivt sätt.

Annonser