– den stackars människan, som ringer mig angående avlastningen. Nu, eller snarare för fem minuter sen, ringde hon igen. Och det kunde finnas en plats för maken omedelbart. Men så fungerar det inte för honom (inte för mig heller, kan jag säga) att utan minsta förvarning kasta sig i väg så där. Hon sa att hon förstod, att det kanske kunde vara möjligt nästa vecka. Och det tackade jag ja till, även om jag känner mig lite tveksam till att säga det till maken, han vill så gärna veta och samtidigt är det här med motsägande besked väldigt frustrerande för honom.

Det tar väldigt mycket energi i uppstartsläget, det här. Och jag vet inte om det är någon idé att tänka sig in i det där än. Så tjatigt det här blev då.

Annonser