– faktiskt. Svärmors skoinköp alltså. Jag hämtade henne lite före överenskommen tid och hon tittade ut genom fönstret och kom raskt ut och sa, oerhört förtjust, – ‘men så fin den är’ och satte sig i bilen och jag råmade – ‘nja, den nya hämtar jag på torsdag’, men ändå. Och sen åkte vi till affären och parkerade tio meter från dörren. Och svärmor svepte in och hittade ett par fem meter innanför dörren och jag hämtade en annan storlek och hon var nöjd, sen fortsatte vi lite in i butiken och hon hittade ett par till och jag letade upp rätt storlek och hon var nöjd med dom också, så hon tog båda. Och så visade hon mig sitt sår, det här som varit omlagt länge. Och inte tyckte jag att det såg bra ut än, faktiskt inte. Jag får nog ta ett snack med Äldste också.

Annonser