– det där programmet om Rebelläkaren, men nu har jag sett det under eftermiddagen. Äldste pratade om det senast, så jag tänkte att jag fick lov att titta. Hans svärmor är ju född i Etiopien (av svenska föräldrar) och det är av olika skäl mycket närvarande i familjen, så det var intressant också ur den synpunkten. Häromveckan såg jag iaf Spökflygaren om C G v Rosen. Jag har ett par böner skrivna av hans mor i en av mina bönböcker, men för Äldstes svärmor var det förstås väldigt nära, hennes far var ju vän med C G v R och som barn var hon och syskonen med på fester i tält vid kejsarpalatset. Denna märkliga värld.

Men den här läkaren alltså, man blev alldeles matt. Den unge mannen som satt på en bår med ett spjut tvärs igenom kroppen och som man sen fick se senare, när han sprang runt igen – med ett rätt våldsamt ärr på magen – med spjutet, med nytt skaft, i handen igen. Och alla andra öden. Och ingen dör ensam. Många tankar. I sht när man sen såg en svensk åldring, som satt ensam i sin rullstol när distriktssköterskan åkt sin väg, men bevars hemma-i-sitt-eget-hem, som är mantrat hos oss.

Annonser