Man får ju göra det. Ibland iaf. När någon sitter och berättar något i förbigående och man inser att just det där vet jag väldigt mycket om, mer än jag rentav skulle vilja. Man fäller inte repliken – ‘men hon bakar väldigt goda bullar, det minns jag’, när den som berättar inte alls förstår att man öht känner vederbörande. Man ser neutral ut och säger att det låter väl trevligt. För säkerhets skull sparkade jag maken som tittade ner i bordet och såg väldigt änglalik ut. Senare kunde vi fnissa ohämmat tillsammans.

Sen har jag ägnat en del tid åt att beställa en sorts tidsskriftssamlare, som vi saknat länge och som jag äntligen hittat på nätet. Den där drömda ordningen ligger alltid en bit framåt.

Dessutom upptäckte jag att kaffeskedarna (rostfria) som jag tydligen slarvat bort vid tillfälle, det kan hända att man slänger samtidigt med servetter eller så, det är åtminstone den bästa förklaringen så här långt. Men nu har jag beställt en komplettering. Nätet har sina förtjänster.

Annonser