– faktiskt – den där hundradagarstunneln av mörker runt vintersolståndet, men nu så. Det blir bättre. Första dagen jag såg alla små regnbågarna som blir av prismorna i lampan över stora matbordet. Väldigt upplyftande!

Sen tjatade jag lite på handläggaren eftersom jag inte hört av boendet inför nästa veckas planerade avlastning, men till slut ringde dom iaf och önskade maken välkommen på tisdag em. Jag är glad. Samtidigt vet jag ju exakt hur lite roligt det är för honom, och vi var dessutom bjudna på en liten tillställning på fredagen, som vi får tacka nej till. Man kan inte vara överallt.

Och om solen fortsätter synas i morgon också, så ska jag damma, annars känns det lite överkurs.

Och jag sa till maken att trots att vännerna vi var hos i går har ett väldigt stiligt – och stort!!! – hem, så skulle jag inte vilja byta. Jag trivs hemma hos oss.

Annonser