Vi fick två olika inbjudningar i dag. En till en fest på fredagen v 8, och det råkar vara avlastningsvecka. Jag skulle iofs kunna åka hem en dag tidigare och så skulle vi kunna gå dit, men jag vet inte. Vi funderar än. Och maken vet inte heller hur han vill.

Sen ringde någon om en lunch nästa vecka och det fungerar alldeles perfekt, trevliga människor på allt sätt och vis. Värden brukade förr i tiden prata ofta med maken, långa samtal blev det, om han var i luren så gav vi upp och började äta, om det var dags för det. Och det blir andra gäster också, mannen där bodde på samma ställe som maken när dom var studenter. Han var känd för sin underliga (t o m i studentmiljö) dygnsrytm, han brukade stiga upp sent, väldigt sent. Men han gifte sig med en mycket effektiv kvinna, så jag tror han fick vända tillbaka dygnet då. Hon är så där effektiv att jag bara koncentrerar mig på att andas lugnt och tänka – ‘jag duger som jag är’. Hon är inte alls otrevlig, så menar jag inte, men hon vet alltid hur allting borde göras. Det vet iofs jag också, men jag bruka avvakta lite innan jag ska berätta det för andra, för dom kan ha egna idéer, men just den tanken har nog aldrig slagit henne.

Annonser