i kyrkan. Skymningen föll förstås, den gör ju det. Och jag tittade på kantorn och tänkte att det var antagligen sista gången med Kyndelsmäss där för henne, hennes allra första tjänstgöringsdag var också en Kyndelsmäss, men då gick strömmen, så någon trampade orgeln den gången. Och den här gången samlades vi under orgelläktaren och tände våra små ljus och läste syndabekännelse och sen gick vi sjungande till våra platser.

Och barnkören sjöng fint, förstås. Och självklart skulle dom sjunga ‘Det lilla ljus jag har’ till slut med elektriska tärnljus i händerna. Den organiserande kantorn hade samlat ihop alla ljusen i en låda under ett annat moment, säkert klokt eftersom det är rätt lätt hänt att dom sitter och tänder och släcker ljusen lite randomly, fast den här gången var det en liten tjej som bröt ihop totalt när hon inte hittade sitt ljus i lådan, så det tog en liten extra stund att reda ut.

Annonser