av regn på fönstret, men det är fortfarande ljust ute, eller det har snarare inte varit ljust förut heller i dag. Så vitt jag förstår har solen inte gått ner här än, men bakom dom där tjocka grå molnen är det väldigt svårt att veta, egentligen.

Och jag är ändå tacksam över att jag tog mig lite grann samman och kokade den där rabarbermarmeladen. Jag försöker att inte tänka på att det är rätt långt kvar innan rabarber är tillgänglig till annat. Och jag försöker också att inte tänka på att det där dyra svenska äpplet jag åt nyss hade lite för mycket syra för min smak. Men jag har tagit mitt klimatmässiga ansvar. Jag kan väl inte begära att det ska vara gott också.

Och lite rastlös är jag allt, jag låtsas att om det varit lite varmare, så hade jag säkert tagit en promenad. Jag orkar inte riktigt med Helena Bonham Carter och hennes jättevolm till frisyr här nyss i A Room With a View. Jag har aldrig orkat se hela, bara delar. På bio är man tvungen att sitta still och titta klart, hemma kan man traska runt och vara uttråkad. Iofs började väl min bio-karriär lite tveksamt, min tio år äldre bror skulle ta med mig på Peter Pan och jag gick ut, eftersom jag tyckte kapten Krok var otäck. Men när jag blev äldre blev jag mer socialt anpassad.

Annonser